Det regnar över allas tak

Det regnar över allas tak
varför skulle mitt vara torrt
livet är livet och jag bor inte
under himmel av annan sort

Det regnar över allas tak
ömsom glädjas ömsom lida
skit och seger och mittemellan
sofflock och att idogt strida

Det regnar över allas tak
men vad jag vet är detta
jag är inte övergiven
om blöta tak får jag berätta

Det regnar över allas tak
det finns någon som lyssnar
tålamod och ömsint hand
genom skrik och genom tystnad

Det regnar över allas tak
ärligt erkänna det som är tungt
ösa över på honom
lämna allt och klaga till punkt

Det regnar över allas tak
mitt i regnet kärleksblick
i storm i lä i nöd och lust
tack min Gud för livet jag fick

Mustiga augusti

Månad åtta, så fin hon är! När naturen är mogen och fullkomnad, ansiktena behagligt solbrända och utvilade, skörden redo. Om juni är en halvt hetsig tonåring full av idéer och potential är augusti sommaren som landat och vet vem hon är.

Den som känt av sommarstressen kan komma till ro, kvällarna blir mörka och lugnet sänker sig. Jeans och jackor letar sig fram, det känns ovant men bra. Buskarna dignar av bärklasar och skogen är full.

Regnet öser ner på sensommarvis och lämnar efter sig fuktiga ängar, regnbågar och fluffiga moln. Dörrarna gnäller, riskakorna blir sega och tvätten torkar inte förrän solen kommer fram, jackan tas av igen och lunchen äts ute. Augusti är infriade löften och överflöd.

Livskraft Polar Sommar

Det var en gång en helg och i lördags tog jag med mig Esaias och tillbringade en lägerdag på Lillstrand utanför Älvsbyn. I vanliga fall brukar Livskraft Polar vara över nyår men nu var det ett ovanligt fall med en härlig sommarvariant. Det var bad, glass, god mat, volleyboll, återseenden och fika.

Varför älskar jag läger så mycket? Kan det vara att det är ett koncentrat av så mycket av det jag vill att livet ska innehålla? Jo, det låter rimligt.

Jag höll i ett seminarium tillsammans med Elsa och predikade på kvällen och den genomgående känslan var stor tacksamhet över att få vara med. Att få möta människor och söka Gud tillsammans är inget jag tar för givet.

En annan grej jag inte tar för givet är att få fira gudstjänst med riktiga människor i samma rum. Vilken nåd!

Annaclara och Ellen har tagit bilderna och det är svårt att inte vara glad med dem i närheten. För att inte tala om den allmänna lägerglädjen, den är också stabil!

Augusti, Afghanistan och annat

Sommaren fortsätter! Malin hade hört någon säga ”hoppas ni alla får en fortsatt trevlig höst” och vi förfasades tillsammans – hösten är fantastisk men det här är inte höst. Låt augusti vara augusti!

Jobbet har dragit igång på allvar, terminsstart närmar sig och rutinerna börjar falla på plats. Idag hade vi en personaldag med strålande sol och god gemenskap, en ovärderlig del av förberedelserna.

Som många andra har jag svårt att inte tänka konstant på Afghanistan, detta land som jag inte känner men som är viktigt för många som är viktiga för mig. Vilken sorg! Vi ber och vi ber och vi ber. Och jag får glimtar om hopp och ljus mitt i allt mörker. Ber lite till, må Gud förbarma sig.

Dagarna och veckorna framöver fylls på, det känns ovant och lite tight i jämförelse med sommarlov och hav av tid. Men också här små luckor och möjligheter till att prata med någon i lugn och ro, sitta tyst en stund, skriva ner en tanke. Vilken lättnad att det inte är jag som ska ha kontroll på allt.

Torsdag

Bibel och blåbär till frukost
väldoft och välbehag

Jobba, blicka framåt
synk och timing

Att få bära andra i bön
veta att andra bär mig

Solig balkong
solig takterass

Han vill se våra etiopienfilmer och lyssna på Burna Boy
håller min hand på stan och tycker jag ser ut som en civilpolis på cykel

Uppdaterade appar, allt ser nytt ut
en hög med böcker, snart inte längre olästa

Hög puls i vilsam tallskog
återfått fokus; vilket liv vill jag leva?

Augustihimmel, augustimoln
och torsdagen fortsätter

Sju veckor

Sju sommarlovsveckor är till ända och även om ledigheten varit lång förundras jag över hur mycket den har rymt.

Vi är rika på så mycket, allt från bär och badmöjligheter till vänner och familj.

Vi har tagit varje chans till att bada och chanserna har varit lyxigt många. Att bada med ett stort, simkunnigt barn är en helt ny upplevelse av sommar.

Dofterna och de ljusa nätterna har gjort hjärtat rusigt, mjukt och tacksamt.

Jag fick komma till nya platser, känna nya känslor och tänka nya tankar.

Vi påminner oss om att sommaren inte tar slut bara för att ledigheten gör det – men vilken ledighet det var!

Att lära känna dig

Var ska jag fästa blicken för att förstå dig? 
Ska jag se på himlen utan gräns
eller på mönstret i sanden?
Se hur barnen springer utan att tröttna
eller hur min vän ammar för tredje gången ikväll? 

Hur ska jag leva för att lära känna dig? 
Ska jag krama så länge jag får,
simma ut i älven när morgonsolen börjat värma,
känna den söta doften som fyller allt,
ska jag bara låta mig serveras?

Hur ska jag öppna mina händer för att ta emot dig? 
Vattnet sipprar mellan fingrarna 
hinkarna vi ställer ut räcker inte till 
Du kommer som så ofta med mer
snälla fortsätt komma med mer 

Söndag till söndag

Dagarna och veckorna flyter in i varandra men jag vet att det var söndag när vi plockade hjortron och söndag när vi igår kom hem från läger. Däremellan rymdes allt jag kunnat önska mig av en vecka i juli.

Vissa gåvor bara kommer i vår väg och allt vi behöver göra är att ta emot.

Som Malin, tänk att hon finns!

Och tänk att min son får ha vänner som han redan känt i flera år.

Vi var på familjeKRIK där dagarna var fulla av allt från vandring och fotboll till bön och viktiga samtal – det finns mycket som kan vara roligt men det är något särskilt med läger som påminner en om hur man vill leva och hur det mesta går lättare när man får ta rygg på varandra.

Allt detta med norrbottenssommaren som kuliss. Och vi får bara ta emot!

Kollagecafé

I onsdags var det min tur att ansvara för Storstrands kreativa café där vi fikade och gjorde kollage. Jag hade med mig ett gäng gamla böcker, väggalmanackor och tidningar som vi bläddrade i och snart hade nya idéer fötts. Tiden försvann, glassen var god och alla gjorde helt underbara grejer! Det tacksamma med kollage är att det inte går att göra fel, man tillåts testa sig fram och det gjorde alla med den äran.

Jag inspirerades att göra som de andra och använda ord – i gamla tidningar råder det ingen brist på slagkraftiga rubriker och roliga formuleringar som tydligen också kan beskriva livet med Gud.

Fullkomligt ljuvligt att sitta i en sval källare med härliga människor, totalt fokuserade på det händerna pysslar med.

Här och nu och evigheten

Kvällsljuset i dikeskanten är en av alla saker som inte låter sig fångas på bild. Liksom färgen på vattnet när vi tar vårat midnattsdopp, störtskuren på förmiddagen, gemenskapen med vänner, oväntade återseenden och glädjen i barnens ögon precis när de kommit ovanför vattenytan. Telefonen får ligga och jag släpper tanken på att föreviga – paradoxalt nog är det då det eviga gör sig påmint. Här och nu och evigheten ligger väldigt nära varandra.