Vardag

Kommer och far

, , 1 Comment

Snön kommer och far. Igår regnade det mesta av den bort men imorse fick vi återigen vakna till vitt. Jag jobbade hemma och det kan verkligen vara härligt i rätt dos, någon gång per vecka sådär, när listor behöver bockas av och tankar behöver tänkas klart. Då är det underbart att få arbeta i sin egen takt, laga en god lunch och börja och sluta dagen med utomhus.

I bakgrunden spelades bland annat Yasmin Williams vars musik jag tycker så mycket om och som i veckan gav en hemmakonsert. Men mest var det tyst, på det sköna sättet.

Vardagen är i rullning, också den på det sköna sättet. Läxor, gympapackning och tider har satt sig, vi somnar och vaknar och kommer och far – jag är glad att vi fått ett par månaders träning på rutinerna innan snö och is ska in i ekvationen. Isiga bilrutor och blöta överdragsbyxor kräver ett annat fokus än det man har i augusti. I oktober vet jag lite mer vad jag gör och varför. Gud och människorna jag har förmånen att möta har påmint mig.

Minusgrader

, 2 Comments

Det är något särskilt med minusgrader – allt blir vackert, allt känns rätt. Stegen går snabbare, luften går lättare att andas. Även det vissna gräset mår bra av frostens omfamning. Jag lyckades pricka in min friskvårdstimme precis innan regnet och fick en torsdagsmorgon av stillhet och sol. Kanske är det konstigt att förhållandevis snabb rörelse kan upplevas som stillhet, tricket är att stanna upp när utsikten kräver det och haka på naturen. Här kan man vara, här kan man stå. Och så härligt livet är under nollan.

Skönhet överallt

, 0 Comments

Jag sätter mig ner för första gången på länge. Det är förstås inte sant, jag har suttit ner en massa, men det gått i ett och min närvaro har släpat efter. Nu däremot, sköljer de senaste dagarnas skönhet över mig.

Som att vi fick sådana där septemberdagar då allt är rätt; himlen är blå, träden är alla färger och luften är frisk. Dimmiga morgnar och lagom mörka kvällar. Vi går ut för att spela fotboll och hittar Esaias borttappade jacka i ett av målen.

Någon på jobbet fixar saker åt mig för att hon ser att jag är stressad, fina mejlsvar, elever som inte snålar med uppmuntran. Jag får ägna två av mina jobbtimmar åt att spela piano en helt vanlig onsdag och de som sjunger blir glada.

En kropp som börjar må bättre och raska steg på mjuka stigar. Citrusfrukter och eldrök skapar doftminnen som sköljer över mig; plötsligt är jag gravid, i ett annat land eller i en annan sinnesstämning.

En vän lyssnar tålmodigt och tar emot mig med kärlek och förståelse även när jag ringer henne mitt i lunchfixet, en annan kommer förbi och får vårt hem att kännas ännu mer som hemma.

Bilen går igenom besiktningen och tandläkartider bokas av bara farten – sånt där litet som ändå spelar roll. Och sånt där stort som att knacka på hos sin bror och få bli bjuden på middag, gå på nattvardsgudstjänst och sen plocka blombukett i skymningen.

Och en alldeles för tidig morgon efter en alltför sömnlös natt får jag vakna upp till Psalm 92 och känna bördorna lätta och andetagen nå djupare för varje ord jag läser:

Det är gott att tacka Herren
och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,
att var morgon förkunna din nåd
och var natt din trofasthet
till toner av tiosträngad harpa,
till lyrans klang.
Dina gärningar, Herre, ger mig glädje,
jag jublar över vad du har gjort.
Herre, vilken storhet i ditt verk,
vilket djup i dina planer!

En dag till

4 Comments

Det är onsdag och höstdagjämning, mulet väder gör att kvällen kommer ännu fortare. Vi är många veckor in på terminen och har bara nästan vant oss vid morgnar och scheman. För att inte bli fartblind behöver jag anstränga mig – eller tvärtom – men hjälps ändå av att mitt jobb är själva definitionen av varierande. Ingen risk att falla in i slentrian när ingen dag är den andra lik.

Och precis det här, att vara trött i huvudet efter mastiga dagar, inte riktigt veta vad man ska äta men ändå få fram mat på bordet och ljudet från Bilar 2, är en outsäglig välsignelse. Vi lever och är friska, vi har jobb och boende, vi får träffa människor, vi har varandra och fler, vi fick en dag till.

Första helgen i september

, , 4 Comments

Det var en strålande helg. Tranorna samlades och gjorde sig resklara ovanför våra huvuden samtidigt som en halo omringade solen. Det var svårt att inte förundras över Guds skapelse men också svårt att inte få Beyoncé på hjärnan.

Delar av vår lördag fastnade på film. Det var kalas för rosengrenarna, obehagligt kallt men utomordentligt gott sällskap och fika.

Erik fyller 30 i veckan och det känns som evigheter jag gjorde det, men tre år är ju bara tre år. När jag igår plockade krusbär tänkte jag på saker som hände för ett år sedan, det känns som ett annat liv. Och nyår, har det verkligen bara gått åtta månader sedan dess? Så blir det kanske när livet fylls med överflödande liv.

Sista helgen i augusti

1 Comment

Sommaren ville inte släppa taget och det kändes som en varm kram – vill du verkligen stanna lite till? På min lediga fredag maxade jag utomhus så kinderna hettade och jag slocknade i mina vänners soffa redan halv elva.

Jag älskar platsen där vi bor och vyerna jag aldrig kan se mig mätt på. Luften var densamma som i slutet av maj och gav samma pirriga känsla. Mörka kvällar har förvisso samma effekt, det känns speciellt att tända lampor och ljus.

I vanlig ordning efter jobbstart förvånas jag över hur mycket en helg trots allt kan rymma; släkt och vänner, vila och rörelse, böcker och seriestarter, äta borta och äta hemma. Två svängar till Malin och Erik, där det växer både ätbart och vackert.

Malin sår, vattnar och anstränger sig i flera månader, sen får jag komma och plocka hur mycket jag vill. Det är en generös deal vi har.

Augusti, Afghanistan och annat

, 2 Comments

Sommaren fortsätter! Malin hade hört någon säga ”hoppas ni alla får en fortsatt trevlig höst” och vi förfasades tillsammans – hösten är fantastisk men det här är inte höst. Låt augusti vara augusti!

Jobbet har dragit igång på allvar, terminsstart närmar sig och rutinerna börjar falla på plats. Idag hade vi en personaldag med strålande sol och god gemenskap, en ovärderlig del av förberedelserna.

Som många andra har jag svårt att inte tänka konstant på Afghanistan, detta land som jag inte känner men som är viktigt för många som är viktiga för mig. Vilken sorg! Vi ber och vi ber och vi ber. Och jag får glimtar om hopp och ljus mitt i allt mörker. Ber lite till, må Gud förbarma sig.

Dagarna och veckorna framöver fylls på, det känns ovant och lite tight i jämförelse med sommarlov och hav av tid. Men också här små luckor och möjligheter till att prata med någon i lugn och ro, sitta tyst en stund, skriva ner en tanke. Vilken lättnad att det inte är jag som ska ha kontroll på allt.

Torsdag

, 4 Comments

Bibel och blåbär till frukost
väldoft och välbehag

Jobba, blicka framåt
synk och timing

Att få bära andra i bön
veta att andra bär mig

Solig balkong
solig takterass

Han vill se våra etiopienfilmer och lyssna på Burna Boy
håller min hand på stan och tycker jag ser ut som en civilpolis på cykel

Uppdaterade appar, allt ser nytt ut
en hög med böcker, snart inte längre olästa

Hög puls i vilsam tallskog
återfått fokus; vilket liv vill jag leva?

Augustihimmel, augustimoln
och torsdagen fortsätter

Sju veckor

4 Comments

Sju sommarlovsveckor är till ända och även om ledigheten varit lång förundras jag över hur mycket den har rymt.

Vi är rika på så mycket, allt från bär och badmöjligheter till vänner och familj.

Vi har tagit varje chans till att bada och chanserna har varit lyxigt många. Att bada med ett stort, simkunnigt barn är en helt ny upplevelse av sommar.

Dofterna och de ljusa nätterna har gjort hjärtat rusigt, mjukt och tacksamt.

Jag fick komma till nya platser, känna nya känslor och tänka nya tankar.

Vi påminner oss om att sommaren inte tar slut bara för att ledigheten gör det – men vilken ledighet det var!

Söndag till söndag

0 Comments

Dagarna och veckorna flyter in i varandra men jag vet att det var söndag när vi plockade hjortron och söndag när vi igår kom hem från läger. Däremellan rymdes allt jag kunnat önska mig av en vecka i juli.

Vissa gåvor bara kommer i vår väg och allt vi behöver göra är att ta emot.

Som Malin, tänk att hon finns!

Och tänk att min son får ha vänner som han redan känt i flera år.

Vi var på familjeKRIK där dagarna var fulla av allt från vandring och fotboll till bön och viktiga samtal – det finns mycket som kan vara roligt men det är något särskilt med läger som påminner en om hur man vill leva och hur det mesta går lättare när man får ta rygg på varandra.

Allt detta med norrbottenssommaren som kuliss. Och vi får bara ta emot!

«< 2 3 4 5 6 >»