Vardag

Advent

, 2 Comments

Jag såg solen idag. Den var varmt ljusgul och träffade mig rakt i ansiktet genom rutan på bussen jag åker längst norrlandskusten. Klockan blev elva, jag lyssnade på radiogudstjänsten och sög åt mig varje ord som sades.

Advent är här och det finns mycket jag inte kommer att göra. Här blir det ingen egengjord julkalender till barnet, inga glöggfester och knappt något bak – all tid och ork går till sjukhusbesök och att rodda denna märkliga vardag vi befinner oss i. Men eftersom jag längtar efter en kristuscentrerad snarare än konsumtionsdriven adventstid gör det inte ett dugg. Så när jag kommer hem ska vi hänga upp stjärnan i fönstret som ett tecken: Jesus kommer till oss. När det är som mörkast kommer livets ljus, fredsfursten. Och han kunde inte ha haft bättre timing.

Vinterskruden

2 Comments

image

Hela jag reagerar med en känsla av ”just det!” i och med vinterns efterlängtade start. Ljudet av täckbyxor, alla nyanser av blått strax innan det blir helt mörkt, det statiska håret. Det vanligtvis faluröda uthuset framstår som mörkgrått när snön vräker ner, bussen tvingas köra långsamt. De tio minusgraderna biter i kinder och lår, jag andas djupare. Tacksamheten över att jag äger varken bil eller hus. Vantar, mössor och gigantiska jackor tar upp hela hallen och vi förvånas som alla andra år över att solen går ner så tidigt, som alla andra år. Vinterskruden är den bästa skruden för just det, jag älskar ju det här. 

Det snygga ruttna

0 Comments

tomater3

Nån sa att tomater ska stå i rumstemperatur för då smakar de som bäst. Problemet är bara att då händer det här. Jag borde kasta de här tomaterna. Men av nåt skäl så gör jag inte det. Jag tycker de är snygga istället.

 

 

Tisdag

, 2 Comments

  

Fyra tjejer i nedre tonåren med likadana jackor och selfiepinne som tar upp hela gångbanan.

Röda rönnar, blå himmel.

Lösviktsgodis.

Stickning som artar sig väl och tankarna på nästa projekt.

Meddelande från superbarnvakten Malin om att han har sover gott i vagnen.

Sol, Umeälven.

Att långsamt bläddra i böckerna i bildmuseets butik.

Att hoppas på Herren.

Positiva provsvar.

Alla som väljer att gå på gräs istället för asfalt.

Äktenskap som växer sig starkare.

Fina grejer.

Sagan om min ring

0 Comments

För ungefär ett år och åtta månader sedan började Erik planera upplägget på en film. Den som skulle bli den mest avgörande filmen i mitt liv, eftersom den ledde upp till frågan ”vill du gifta dig med mig?”. Han hade förberett, planerat och jobbat i tre månader och lagt ned stor möda för att hålla det hemligt för mig. Här kommer några bilder från filmen.

Skärmavbild 2015-10-05 kl. 17.20.51 Skärmavbild 2015-10-05 kl. 17.21.06 Skärmavbild 2015-10-05 kl. 17.21.26 Skärmavbild 2015-10-05 kl. 17.12.57 Skärmavbild 2015-10-05 kl. 17.14.03Det var en väldigt fin film. Väldigt, väldigt fin. Mitt svar kom omedelbart och med säkerhet.

 

Så när bröllopet bara var ett par veckor bort fick jag en liten idé. Eriks bror Anders (Tack Anders!) och jag träffades i smyg och planerade en musikvideo som vi skulle hylla Erik med. Superhjältar och Guardians of the Galaxy var vår inspiration och låten skulle nog kunna klassas ”vår låt” med tanke på hur mycket vi har fuldansat till den. Med hjälp av Jakob, Elin, Emma och Josef gjorde vi denna film. (Tack vänner!)

Extra mycket tack till Jakob som höll i kameran och redigerade ihop det hela.

Puss! /Malin

 

Superkollot

0 Comments

  

En helg i september fylldes av all möjlig idyll; hav och klippor, barn som satte sig i tuvor av ljung, nybastade vänner och god mat. Spontandisco innan lunchen, idel uppmuntran och inspiration. Och jag vet inte hur det är med er, men jag kan verkligen må bra av att komma bort ibland, prata om andra saker, andas annan luft, lyssna på vad andra bär på för tillfället. Vännerna jag var där med är exceptionella på så vis att de alla har så mycket energi, ett driv framåt som jag gärna dras med i. 

  
Några veckor har nu gått men den friska luften jag andades in har ännu inte tömts från lungorna. Bland det bästa med att åka hemifrån några dagar är att komma hem och se det invanda med nya ögon, med intrycken från vännerna i ryggen. Laga lite annan mat, lysnna på ny musik, rensa garderober och påbörja nya stickprojekt. 

   
Superkollo på Bullerö, septembers bästa! 

/elin

(alla bilder är från superkvinnan @juliaivansson)

Juni

0 Comments

image

Löftena kunna ej svika, i full blom rusar sommaren fram. Jag luras ofta att tro att blomsterprakt och ljusa nätter ska driva problemen på flykt, men vet innerst inne att det jobbiga i livet sällan sätts på paus. Men förhoppningsvis erbjuder vackra solnedgångar och de många glassarna en möjlighet att andas lite lugnare.

image

Glädjen

, 0 Comments

Snabbt gick vi, spanandes på fåglar och skulpturer. Över vattnet upphörde molnen tvärt, ett tydligt löfte om att solen snart kommer fram. Huruvida löftet infriades är av mindre vikt. Vi var rena, mätta och utvilade. Strax därefter, en älskads händer i våra, nåden att vara familj trots kassa omständigheter. Och storfamiljen som bär oss, alla på olika sätt. Med skjuts och mat, eller som de yngre med dans och ”jag är en riddare!” med både kladdkaka och grädde runt munnen. Jag tror inte att glädje alltid går att välja, men idag blev den mig given. 

Sommartiden hej hej

0 Comments

En klocka har jag ställt om idag. Det digitala gav mig den traditionsenliga förvirringen tidigt i morse: är det här sommartid eller vintertid? Visst har mobilen ändrats automatiskt? Vad är klockan egentligen?

Vår son gillar att vara vaken länge på kvällarna, så jag har fasat för omställningen hela veckan – på samma sätt som familjer med morgonpigga barn protesterar mot den extra timmen på hösten. Men ändå klingar det fint. Sommartid. Ljusare tider. Piteå och Norrbotten får ofta dras med ryktet om vintermörkret. Förvisso helt grundat i verkligheten, men en förutsättning för det som nu kommer. Jag är inte mycket för värme och mittpådagen-sol, men ljusa sommarnätter är helt klart värt några månader i mörker. När lamporna i lägenheten aldrig behöver tändas, när man kan gå sena kvällpromenader utan något som helst behov av elljusspår för att sen komma hem och somna med solen i ögonen. Ljusåterbäringens tid är här!

  

Ljuset

0 Comments

För några år sen bestämde jag mig för att flytta till Etiopien för en tid och arbeta med rehabilitering för unga prostituerade. Den drivande frågeställningen var att om ljuset lyser där – i det mest kompakta av mörker – då är det på riktigt. Om det finns hopp i den ekonomiska, själsliga och andliga fattigdom som prostitution innebär, då finns det hopp för alla. Slutsatsen blev aldrig särskilt tydlig, då min svartvita världsbild fick sig några törnar och livet i Etiopien blev som liv är mest, en blandning av både ljus och mörker. Och även om jag fick öva mig i medkänsla är det svårt att helt och hållet sätta sig in i en medmänniskas söndertrasade situation. Att grotta ner sig i hemskheter visade sig inte heller vara särskilt professionellt. 

Nuförtiden är situationen en annan; jag lever långt ifrån både Addis Abeba och vardagen nära hemlösa. Men mörkret gör sig såklart påmint ändå, det drabbar mig utan att vara ett yrkesval. Och det har visat sig att ljuset visst lyser i mörkret. Ibland som en ståtlig fyr, ibland som en ficklampa i behov av nya batterier, men det finns där. Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det. Dagens mörker var ännu ett avsked, sjukdom och trötthet. Kvällens ljus var två vänner och fisktacos. 

  

«< 21 22 23 24 25 >