Vardag

Givet

3 Comments

Grattis till ditt nya liv, sa en kompis jag träffade härom veckan. Tack, sa jag.

Tack! I våras visste vi inte mer än att Esaias och jag skulle flytta till Daniel i Helsingborg – nu är det augusti och vi har flyttat in i vårt underbara hus, Esaias har börjat trean i en skola i närheten och jag har börjat på två nya jobb. Jag undervisar på Sundsgårdens folkhögskola tre dagar i veckan och de andra två skriver jag för Budbäraren.

Jag är enormt glad och tacksam för det stora och det lilla, gungigt trött av allt nytt men vill inte missa något. Det är en speciell tid i livet.

Och samtidigt som allt är nytt; så fullkomligt självklart. Givet i dubbel bemärkelse.

Detta har hänt

13 Comments

Jag minns knappt hur mina torsdagar brukade vara, men jag vet hur det var idag. Hur jag vaknade efter ännu en varm natt med öppen balkongdörr, sprang ut och tog in tvätten när jag märkte att det började regna strax innan sju. Cykelvägen till jobbet, havet och hamnen, hortensia i stora buskar, doft av ros och lavendel. Min matlåda såg säkert ut som matlådor gör mest, ingen kunde ana det stora i att jag inte lagat maten själv.

Mycket har förändrats i mitt liv de senaste månaderna men det största är detta; nu är vi två. Eller ett.

För snart tre veckor sedan gifte vi oss, Daniel och jag. Lördagen som så länge legat framför oss kom inte en dag för tidigt. Vi fick ingå äktenskap, lova varandra trohet och tacka Gud för hans oerhörda  godhet och nåd. För en nåd är det, i allra högsta grad. En fantastisk gåva.

Nu är torsdagarna annorlunda, alla dagar är annorlunda, och inte ens i min livligaste fantasi hade kunnat komma på något bättre än detta.

Måttlös långhelg

, , 1 Comment

Ännu en lång och härlig helg, häggen doftade och regnade. Examenskalas i trädgård och rensande i gömmorna, allt rymdes (både i helgen och gömmorna, tydligen).

Tallskog när den är som bäst: gammal och ny, stabil och spirande på samma gång. Målbild.

Tallar återfanns också på köksbordet, förlagan var passande nog ett vykort från @tre_tallar.

Jag åt mest mat andra lagat, men det här blev gott: gnocchi och sparris stekt i smör, riven parmesan, lite pressad citron, salt och peppar och rädisor till. Råvaror eller maträtt, man vet aldrig riktigt.

Köpte blommor, kunde inte låta bli att klappa på hortensian.

Kunde inte heller låta bli att köpa hutlöst dyr sockervadd till fotbollskillen. Jag skyller på juni, måttlöshetens underbara månad.

Måndag i mitten av maj

, 1 Comment

Tidig morgonsol

Spår från tvååringen som var här igår

En hall utan vinterkläder

En sommarklädd kollega

Alla kollegor faktiskt

Klädbytardagar på jobbet

”Elin, jag älskar dig och kommer att sakna dig”

Vårvind och vårregn

Löften om äpplen och pioner

Ukrainas eurovisionbidrag på repeat så fort åttaåringen får bestämma

En cykel utan punktering

Pannkaka på en måndag, min barndom i repris

Esaias cyklar till en kompis som en minut senare ringer på vår dörr

Och det är ljust hela tiden

Dymmelonsdag

, 1 Comment

Dymmelonsdag och påsken närmar sig. Tänk att jag vet hur det slutar, ändå lever jag alltför ofta som om jag inte visste.

Snöhögarna är fortfarande massiva men cykelvägarna har tinat fram och vi cyklar och springer runt i alla kvarter. Esaias lägger märke till en halo och jag lägger märke till hur glada de flesta blir när han säger hej, ett tvååringsbeteende som förhoppningsvis aldrig försvinner. Vi äter quesadillas med guacamole (”i Mexiko har man väl inte crème fraîche i?”) och njuter i fulla drag. Att vara hemma är också njutbart, det är vårt första lov hemma det här läsåret.

Påskveckan känns i kroppen. Förvisso känns det mesta i min kropp, men påsken är speciell med fastans väntan och förberedelse och därefter världsomvälvande händelser flera dagar i rad. Upprepning kan göra en blasé – jag kan det här, jag har hört det förut – men här är handlar det snarare om ett idogt droppande över min och världens torra jord. Vi har hört det förut men måste bara få höra det igen. Ta oss med.

Fredag

, 7 Comments

Snöstormen är i antågande, våren likaså. På P1 pratar en hemskickad diplomat om hur det var lite besvärligt att komma hem till Sverige; ”Jag hade ingen bostad så jag fick bo i sommarstugan”. Då hade du ju en bostad? Esaias dansar bra på riktigt men jag vill inte störa med mammakomplimanger. Jag funderar på vad vi ska äta idag, denna störiga fråga som ändå fylls med tacksamhet; det finns mat, vi får välja. Fredagen fortsätter.

En av alla

0 Comments

En av alla renar som bromsar min framfart inåt landet.

En av alla bilder i mitt flöde, värd att skärmdumpas.

En av alla snöhögar som skänker oss glädje.

Och ett av alla bibelställen som talar liv.

Vintervecka

, 0 Comments

Förra veckan var så mycket vinter det kan bli; snö och kyla, knallblå himmel och norrsken om vartannat. Norrbottningar börjar prata drömskt om vårvintern, renarna hänger vid vägkanten.

Det blev slut på restriktionerna, jag tänkte tillbaka på allt som inte kunnat hända och allt som ändå hänt. All tid jag har fått med min son, hur samtalen lättare kommer in på livet och döden, hur tydligt det har blivit vad som är viktigt. 2020 och 2021 var två av mitt livs bästa år, pandemin till trots.

Vad jag la min tid på förändrades drastiskt då, har på sätt och vis ändrats tillbaka nu. Försöker få in årstidstänket; det är inte tid för allt, alltid. Visst var det härligt att sitta och rita en hel dag, men jag umgås hellre med vänner. Vilken frihet att kunna ha tillgång till hela paletten.

Lördag

, 4 Comments

Vi är hemma. Spelar spel, äter mat, tittar i album och minns hur det var för tre och fem år sedan. Vi ritar, pastellkritorna får ta plats igen, fotbollen skjuts hårt in i ytterdörren. Jag går ut med soporna och märker att det inte är helt mörkt klockan fyra fastän det är mulet. Yebbas John Mayer-cover slås på igen; worry, why should I care? Vi sjunger våra egna låtar, lär oss Jönssonligan på piano. Lär oss flaggor, diskar och ringer mormor. Sover en stund, läser en stund. Hemma, vilken bra plats att vara på.

Härliga helg

, 0 Comments

Vad det är härligt att vara ledig – trots att jag bara hunnit jobba två dagar det här året. Det är ändå något helt annat att vara hemma på grund av ledighet istället för sjukdom, kanske just för att man inte bara måste vara hemma.

Ingen vit, orörd snö så långt ögat kan nå, däremot en gigantisk hög med många spår av lek precis bakom vårt hus. ”Den där grenen gick av när jag skulle leka Tarzan”. Har någon läst barnboken Gropen? En fantastisk historia om barns leklust och självbevarelsedrift och vuxnas stundtals orimliga begränsningar av detta. Min egen attityd till lek har säkert spår av att jag inte alltid orkat bry mig om varje potentiell fara – lek och var nöjd, typ – men jag är också övertygad om att barn som får klättra och springa mår bättre och dessutom lär känna sin kropp och vad den klarar av. Om jag ideligen hejar på eller stoppar berövar jag ju barnet den möjligheten.

Dumma människors andra avsnitt om vänskap om möjligt var ännu bättre än det första och bekräftade min upplevelse i helgen, nämligen att det är ljuvligt att träffa samma vän tre dagar i rad, att ge varandra mycket tid och bara vara tillsammans. Vänskap är värt att lägga tid på! En annan värd grej är att gå på gudstjänst, påminnas om att Gud är god, anden leder och att vi får hjälpa varandra att se det. Med den vetskapen är vi redo för vecka fyra.

< 1 2 3 4 5 >»