Vardag

Januari

Jag tillhör den lilla skaran januarigillare. Teoretiskt förstår jag att mörkret är lika mörkt nu som i december och att vintern knappt kommit halvvägs, men jag kan inte låta bli att tycka om den här månaden. Julen i ryggen, ett nytt år, det pratas om förhoppningar och nya tag.

Det har känts motigt att bryta upp från ledighet och tvinga sig att somna i tid, köra långt och fokusera, men det ger också en annan typ av luft. Mer variation, fler samtalsämnen, styrfart. Dessutom har jag fyllt år i veckan, blev strösslad med kärlek och fylldes av tacksamhet över mina nära och ännu ett år.

Igår sken solen pang på och jag hörde fåglarna igen. Så mycket skönhet det finns. Även i januari.

(bild från Morgan Harper Nichols)

Bloggeriet

För ett år sen bestämde jag mig för att ge bloggandet en nystart och kapa den här platsen (med fullt samtycke från min medbloggare Malins sida). Vad jag är glad att jag gjorde det! Det har varit så roligt och utvecklande att få skriva, tänka, dela med sig och därefter få ta del av er respons, både här och på andra sätt. Jag uppskattar så att ni vill läsa, fortsätter besöka den här sidan – och att ni blir fler!

Vet att sånt här kan bära eller brista, men det vore kul att få lite input från er! Vad gillar ni att läsa om? Vad önskar ni få veta mer om? Och vilka är ni ens??? (Ja, jag veeet att det kan vara skönt att läsa bloggar inkognito, så om ni vill svara på de övriga frågorna utan att röja er identitet har jag för veckan gjort det möjligt att kommentera anonymt. För allas trevnad och privacy)

Och som alltid får ni hemskt gärna tipsa andra om att komma hit och läsa – även om ni bara syns som en siffra i statistiken blir jag uppriktigt glad för varenda en. Tack!

2020

Vips var vi på andra sidan. Tjugotalet, hej på dig. Jag känner mig nästan lite nervös av den påtagliga känslan av ett nytt kapitel. Vad ska hända nu? Vad ska det här året fyllas med? Jag sysslar inte med löften men gillar att blicka framåt, hoppas och längta.

Jullovet känns långt och än har vi flera dagar kvar. Vi sover länge och låter dagarna reda sig allt eftersom. Älskar att vara ledig! Jag suger fortfarande på måndagskaramellen, en dag på nyårslägret Livskraft. Blev golvad av skönheten i människor och Guds godhet och storhet. Och kvällens tema fastnade i mig: Tänk om det finns mer?

Nittons sista

Det har varit ett långt år, i positiv bemärkelse, proppat av saker som inte låter sig fångas på bild. På ett sätt har inget märkvärdigt hänt. Jag bor kvar på samma ställe, jobbar på samma jobb, är fortfarande singel. Det har varit fullt av vanliga tisdagar och onsdagar och matlådor och längtan efter helg. Men just det har varit finare än någonsin, mättat av skönhet och mening. Och mycket av det som har varit svårt och jobbigt har parallellt rymt gemenskap, tillit och transparens.

Jag har blivit utmanad och uppmuntrad av människor i min närhet. Jag är friare, ärligare, modigare och friskare än för ett år sen. Mer mig själv.

Vissa saker kommer jag minnas tydligt: Esaias skolstart, finlandsresorna, midsommar med de många nära vännerna. Sjukdomarna som härjade. Löpningen som fick mig att må bättre och se klarare. Hur Gud visade sig vara större än jag tidigare trott. Hur Nils och Evelina kom in i mitt liv med aldrig tidigare skådad självklarhet.

Ett nytt decennium är bara några timmar bort. Jag önskar så att ni får känna friska vindar i ert inre den här kvällen och veckan. Gott nytt år!

Tredjedag jul

Tredjedag jul, detta gränsland mellan jul och det övriga livet, då vi ska försöka lära oss att tänka i veckodagar igen. Visst är det fredag? Under det att vi ser en film noterar jag hur solen når trädtopparna, men fort är det överstökat.

Tre dagar av familj och vänner, kyrka och paket, lego och snögrottegrävande kan inte göra oss annat än väl. Efter en hösttermin med ofattbart mycket vardag (jag skyller på skolstarten) är jullovet efterlängtat.

Utomhuset gör oss icke besvikna!

Och medan andra ska valla ihop sina sjuttifyra ungar och muta dem till ett leende tar vi familjebilden i bilen mellan julaftonsfirandena. Fördel tvåmannafamilj!

Midvintertid

Julstressen lyser med sin frånvaro. Medan jag märker hur omgivningen börjar gå med raska steg lutar jag mig tillbaka. Förhoppningen om att adventstiden skulle bli mindre av en förfest till jul och mer av en förberedelse av hjärtat besannades. Jag har varken städat eller bakat och är rätt nöjd med det – friden kom visst från annat håll.

Det har blivit kallt och smärtat på grund av både skönhet och kyla. När temperaturen snuddar vid tjugostrecket känns det i både fingrar och lår. ”Det är nu man förstår varför man bor här”, sa en person och gjorde mig helt perplex – för de flesta jag möter är det nu man inte förstår varför man bor här.

Årets kortaste dag närmar sig samtidigt som det på avslutningar och i högtalare proklameras att mörkret flyr, dagen gryr. Har Jesus någonsin varit lika påtaglig som nu? Jag är livets bröd. Kom och ät! Ja, vi kommer.

Veckans pynt

Jag är förkyld och kan inte träffa den bebis jag mest av allt vill träffa. Tänker på veckan som varit kantad av fint trots mörker och efterdyningar från årsdagen.

✸ Två kollegor som gjorde mig djupt rörd och tacksam över saker de sa – vissa komplimanger kanske sägs i förbifarten, men det hindrar dem inte från att träffa helt rätt

✸ Se när yngre personer får plats och utrymme i kyrkan (hälsar hon som varit ”den unga” i femton år)

✸ Möta en bil vars förare sjunger med full inlevelse

✸ Johannesevangeliet

✸ Långt telefonsamtal med kär vän som gjorde en trött torsdagskväll rolig.

✸ Kort telefonsamtal som gjorde en stund på en parkering rolig.

✸ Besök av Malin och ovan nämnda bebis som golvat mig totalt.

✸ Och ännu ett kompisbarn har fötts i veckan! Keep ’em comin

✸ Stå vid kassan på coop med sol i ansiktet. I december. I en affär som har typ ett fönster. Vad är oddsen?

✸ Att vara ute med Esaias och känna hur dagen blir lite bättre

”Det är lite läskigt men jag är ju en modig man”

Vi drog till Finland

När jag i fredags satte mig i mina vänners bil var det mycket jag inte visste. Hur många timmar det skulle ta att komma till Muonio, eller att helgen skulle bli årets roligaste.

Vi åkte långt och länge, pratade och skrattade konstant. Totalt hänförda åkte vi till slut in i ett sagolikt naturreservat.

Till hotellet som blev helgens frostiga bubbla.

Det blev lördag och vi var ivriga

för Heta och Christian skulle gifta sig! Alltså dessa två. Fulla av kärlek till varandra och alla oss människor runtomkring. Uppmuntrande, ärliga och hur sköna som helst. Det här är personer som jag haft en direkt koppling med – aldrig något stelt småprat, alltid direkt på det viktiga. Heta hade jag bara träffat en gång innan bröllopet men hon känns ändå som en nära vän. Och Christian har lärt mig så mycket om att lita på Gud och tro honom om gott och stort.

(Om ni vill se fler och vackrare bilder på paret Tapper kan ni kolla den enastående fotografens instagram.)

Bröllopsfesten var skratt och lyckliga tårar, tacksamhet och beundran. Vi dansade i fyra timmar och när vi gick ut för att ta luft möttes vi av den kalla, mörka, tysta natten. Så mättat av skönhet, kärlek och liv.

Känslan håller fortfarande i sig.

100 procent

November! 100% november! Tidigare har jag satt en ära i att inte rubbas av vinterns mörker och kyla, men i år erkänner jag mig besegrad. Famlar i mörkret, vet inte hur jag ska hantera det. Imorgon åker jag flera timmar norrut, över både polcirkeln och finska gränsen för att fira en kär vän som gifter sig, och det ska bli fantastiskt. Trodde nästan att jag skulle bli utan bröllop 2019, men nu får jag fortsätta på den oavbrutna sviten på elva år med bröllopsfest. Dessutom, Finland för andra gången i år!

Som alltid den här årstiden är det nästan omöjligt att ta en vettig bild. Tänkte visa några jag fått skickat till mig istället:

Mina föräldrar gick förbi ett café med det finaste namnet i Stockholm.

Samma huvudperson i ett grattis-meddelande av rang. Hur fattigt vore inte livet utan etiopier??

Och igår kom ett brev! Från Julia!

Med en hel bunt av hennes nytryckta kort. Jag har tidigare skrivit om hennes instagramkonto, men sedan dess har hennes följarantal skjutit i höjden och på papperochpenna.se går det att beställa både affischer och kort som är hur fina som helst. Julklappstips!

Kulturfest

Det börjar bli en tradition att i november ha kulturfest på Älvsby folkhögskola. Receptet är enkelt; mat, kläder och musik – allt från den kultur man kallar för sin. Och resultatet blir enligt många, däribland mig, årets höjdpunkt där våra olikheter framstår som den rikedom de verkligen är. Ljudvolymen var hög och skratten många, maten var fantastisk och vi hade otroligt roligt. En optimal start på veckan!