Vardag

Torsdag kväll

Det är torsdag kväll, har känts som fredag hela dagen, himlen är svagt aprikosfärgad och gråblå genom bubbliga vardagsrumsfönster. I förrgår sprang jag längre än jag gjort på två år – det säger mer om de två åren än distansen – och jag stannade vid havet. Fåglar som grupperade sig, flög i v-form över sundet mellan vårt land och danskarnas, näbbarna vända söderut. Solen brann vid horisonten och det torra gräset som samsades med sanden blev svagt rosa. Jag tog upp telefonen och filmade, varför tror jag att det ska gå att fånga? Sprang senare förbi andra som stod i samma position, höll upp en telefon mellan sig själva och naturens under.

Äppelträden dignar, det är tredje året vi kan plocka från dem. Tredje hösten i Skåne, en höst som drar på sin ankomst genom tjugo grader en torsdagseftermiddag. Jag ser framför mig hur äpplena ska bli pajer och smoothies, min man tänker dricka och äppelmos. Och så ser jag framför mig hur himlens gråblå färg tar över och mörknar, det aprikosa försvinner ner i horisonten mellan tegelhus och trädkronor. Minnet av dagens arbete sjunker långsamt undan, kvällstankarna tar över, är friare och lugnare. Vad kommer den här dagen bli ihågkommen för? Inget särskilt. En helt vanlig dag, tack gode Gud för den.

Goda nyheter

Goda nyheter. Versaler över kortsidan på busshållplatsen jag passerar på väg till kyrkan. Det är priset på Ikeas påslakan och örngott som åsyftas och det är lätt att bli besviken om det är goda nyheter man längtar efter och ett bäddset man får. Listan rätt rubriker med fel innehåll kan göras lång; våra djupaste behov tagna som gisslan av kommersiella intressen. Möbelvaruhusets katalogframsida 2007; Lev livet lite enklare. Jag var nitton och ett enkelt liv var allt jag längtade efter. Samma sak då; rätt rubrik men fel innehåll.

Jag kommer fram till kyrkan. Vi är många, alla åldersgrupper är representerade och psalm 23 blir läst. Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Där har vi dem, de evigt goda nyheterna.

Majmåndag

Vakna till morgonpigga fåglar

Oväntat varmt igen

Syrénprakt och syréndoft

– Syrenis kan barnet heta!

Frön som kommer upp senare än väntat, en annan känsla än de som passar tiden

Rosa blomblad i drivor på trottoaren

Uppladdningssömnen innan hämtning

Mullrande åska

Vårregn, barn som har vett att uppskatta det och hoppar högljutt på studsmattan

Jublet när regnet övergår i hagel

Att se hur hejaropen får en sjuåring att springa snabbare

Ljud av barn som badar badkar (om man inte är precis bredvid är det behagligt)

Straffläggning och glass

Och somna med öppet fönster

Hela paletten

Det har varit dagar då livet bjudit på hela paletten. Det som tynger har fått sällskap av varma vindar och buskar och träd som blommar i vitt, gult och rosa. Jag tittar till tomatplantorna och tror att jag drömde om dem inatt, å andra sidan finns det inte mycket jag inte drömmer om. Symaskinen står redo – kanske idag, tänker jag när jag vaknar men det blev inte idag heller. Bokstavligen runt hörnet har vi en symaskinsaffär så trådfärgerna är det i alla fall inget fel på. Jag kör genom staden i storfamiljsbilen och lyssnar på musik som påminner om juni 2021, det ser nämligen så ut. Barndomens doftminnen av smältande snö och leriga diken är långt borta men tvätten torkar tacksamt snabbt i vårsolen.

Tårarna rinner över någon annans sorg, någon annans goda hjärta eller min egen trötthet. I eftermiddags såg jag fritidspedagoger ligga på asfalten medan lågstadiebarn ritade fjärilsvingar med gatukritor runtom dem. Tidigare ikväll såg jag en bankomatkö, tänkte att det var längesen. Och nu är himlen ljust blå och aprikosrosa mot horisonten.

Tulpaner och liv

Tulpanerna har tagit sig upp på given signal av ljus och värme, det är blad och knoppar och ståtliga färger. De hårda, kalla lökarna satte jag efter graviditetstestet och tänkte på hur livet kommer att vara när de blommar. Hur stor kommer magen vara, hur kommer det att kännas? Nu är magen precis så stor som den är och det känns så mycket det bara kan.

En vän frågade om graviditeten, sen avbröt hon sig själv med en ny fråga; blir det för mycket snack om graviditeten? Något slags svenskt standardsvar, om att jag är mer än en havande kvinna eller att det är påfrestande med kommentarer om ens mage, susade förbi i tanken men det var inget jag höll med om. I själva verket är jag tagen i besittning i både kropp och tanke. Allt för detta nya liv. En okuvlig rörelse från mikroskopiskt till flera kilo tungt, en kropp som säger nu kör vi och ger allt till den mest kreativa process som finns. Jag får bara åka med. Septembers storögda förundran, oktober och novembers ständiga illamående, i december samma visa och sen den plötsliga lättnaden. Januaris fosterrörelser, februaris känsla i ryggen, mars med vakna nattimmar. Nu är det april, tulpanerna letar sig fram och det går böljande vågor på magen.

Sportlovstisdag

Vi sa något om söndagen vid matbordet, Esaias bad oss sluta för att inte påminna honom om att sportlovet har ett slut. Denna åttonde vecka, en oas i vardagen, inga tider att passa och inga väskor att packa. Det är mycket som har förändrats i livet, en av skillnaderna är att jag numera jobbar heltid och att luftiga planlösa lovveckor blir en större kontrast till vardagen. Jag bakar bröd utan att behöva tänka på hur lång tid det ska ta, jag får lust att läsa och kvällarna får ta större plats. Och än är det bara tisdag.

Vi firade bokreans premiärdag genom att helt enkelt gå på bokrean – det är nästan komiskt hur många dyrbara böcker man helt plötsligt kan fylla kassarna med – och på något vis matchar överflödet fettisdagen. Imorgon börjar fastan och jag ser med glädje och bävan fram emot den.

Shakira, glögg och vida portar

Varierande arbetsuppgifter är ett återkommande faktum, idag gör jag en Power Point om hur man i detalj installerar och använder WhatsApp på sin mobiltelefon, målgruppen har svenska som förstaspråk men är inte särskilt teknikvan och god hjälp har utlovats. Innan dess har jag diskuterat dejtande i olika länder med en grupp och skånsk vinter med en annan – den var förresten här en liten stund, vintern. Jag maxade uteexponeringen och gick överallt, snön knarrade och allt var vackert.

Nu är gräset grönt igen och det är klart att det är svårt att svara på frågan om vad man tycker om att göra på vintern. Jag berättade i alla fall om isvägar och slalombackar. En deltagare hävdade att jag är så väldigt lik Shakira och en annan kallade mig för Helena. Vi tränade hörförståelse och jag fick höra att min svenska är helt perfekt – tack tack.

Vi promenerade till den närmaste kyrkan för adventssamling med hela skolan, varm glögg och kalla clementiner, trångt i bänkarna och ljuv musik. Gör dina portar portar vida för Herrens härlighet och var glad i din Herre och Gud. Glädjeämnena är många men inget så stort som det största.

15 november

Perfekt avokado till frukost

Nattvard innan lunch

Tystnaden som uppstår när tolv personer förlorar sig i penslar och färger

Danmark syns inte

Teori på 18-årsdagen och uppkörning dagen efter – han klarade det

Lektionsplanering

Helgplanering

Bön som väcks

Och vi har blivit åtta miljarder

Ut

Jag måste berätta hur jag för ett par veckor sedan längtade ut,

och ut fick jag komma.

En riktig söndagskaramell med frisk luft och många steg.

Vissa utsikter kan knappt fångas på bild.

Men det kan inte heller eventuellt gnäll och gnissel, så det går på ett ut.

Utomhus, vilken underbar uppfinning.

Oktober

Han som snart fyller nio pratar om de ord som ingen verkar förstå; vars, her, sockar. ”Vars var du?” frågar han en kompis men får frågetecken till svar. ”He tillbaka bollen där du tog den” säger han till en annan som blir lika förbryllad, trots höjd röst och artikulation. Och varför säger man strumpor istället för sockar i Skåne? Nya prepositioner letar sig in, det blir slut med diesel istället för slut diesel. Han får frågan om han åkt mycket längdskidor, han svarar nej även om de åkte varje vecka på spåret bredvid skolan – mycket är relativt. Träden är fortfarande gröna, fotbollssäsongen fortsätter och rosorna vid garageväggen blommar. Det är en märklig men fin oktober.