Imorse såg himlen ut som jag kände mig. Överträffade förväntningar är årets tema. Idag med ökad intensitet och klarhet; feber som försvann, närvaro i möten, kraft i bön, ömsesidig tacksamhet och förundran. En matlåda som var godare än jag trodde, en låt som blir bättre för varje lyssning, ett barn som somnar snabbare än väntat. Connection och feelings, sol som tittar fram, kanelbulle till kaffet, gemensam längtan, skaparglädje och en varm hand i förbifarten. Torsdagar i november kan också.
Jag vill kunna fylla livet med sådant jag längtar efter, inte vänta på gyllene tillfällen som aldrig tycks infinna sig utan istället skapa förutsättningar för bättre val i vardagen. Något som är viktigt för mig är att läsa och låta mig påverkas av bibeln, men i praktiken kan det vara svårare att få till de där stunderna till att bli mer än något som ska avklaras. Tur då att det finns hjälp att få!
Jag har testat några olika bibelläsningsplaner och Read Scripture är den överlägset bästa. Varje dag läser man ungefär tre kapitel plus en psaltarpsalm, på så sätt läser man igenom hela bibeln på ett år. Till varje bibelbok följer minst en film från Bible project, jag har skrivit om dem förut men det tål att upprepas hur fantastiska de är. Framförallt till de delar av bibeln som är svårare att förstå eller bara är sega att läsa – filmernas undervisning ger sammanhang och fokus. Jag har läst bibeln dagligen i många år men den här planen hjälper mig att se både den stora berättelsen om Guds handlande genom historien och de viktiga detaljerna.
Read Scripture finns där appar finns, men det går också att skriva ut planen om man vill köra analogt. I så fall hittar man filmerna på Bible projects youtubekanal. En fördel är att följa planen tillsammans med någon eller några, vilket jag har förmånen att göra. Kanske fungerar det motivationshöjande, men framförallt är det värdefullt att kunna dela tankar och frågor med någon som läst samma sak.
En toppenkänsla i livet är när uppbyggliga rutiner har satt sig och går av bara farten. När man ätit sig hungrig och det där lite motiga blivit något man varken vill eller kan vara utan.
Jag tänker på att den här personen funnits i åtta år. Tänk om jag visste att det var han den där måndagsnatten då snön vräkte ner och vattnet gick. Tack Gud att det var han.
Jag tänker på hur Älvsbyn kan väder. Hur kallt tio minus känns såhär i början. Och hur alla är överens om att minusgrader och sol är bättre än plusgrader och regn – även om temperaturen inte tar hänsyn till våra åsikter är det fint med konsensus.
Jag tänker på Etiopien, alla som måste lämna och alla som måste stanna kvar.
Jag tänker på hur jag i söndags fick höra att naturens grundfärg är lila. Mitt liv har inte varit detsamma sedan dess.
Jag tänker på hur jag ska göra mitt jobb. Alltså hur jag kan göra det bästa möjliga av den tid jag har, hur jag ska kunna möta människor utan att stressa vidare till att-göra-listor.
Och så tänker jag på hur förunderligt god Gud var mot mig i nödens tid. Hur god han fortfarande är.
De bara vet De bara gör det De vågar friskt och vinner allt De bara vet De tar rygg De jublar över att dagen är här De bara vet De har fått nog De vet varifrån de kommit De vet vart de ska
Har du alldeles glömt hur jag bar dig förut Har du alldeles glömt min blick Har du alldeles glömt hur det känns mot min hud Har du alldeles glömt vad du fick
Låt mig påminna dig om min fasta hand Fräscha upp ditt minne se, jag finns kvar Tala till rätta jag går ingenstans Det du fick – vad du fortfarande har
Jag brukar älska hösten ohämmat – i år har jag vissa förbehåll. Svårigheter att släppa taget om en underbar sommar och bävan inför en lång vinter gör att jag parallellt med glädjen över skönheten kan stämma in i suckar över årstidsväxlingen. Men förutom färger och frisk luft har hösten många år varit en välkommen vila, ett större lugn och erbjudit en bättre matchning med min allmänna känsla. 2021 kunde jag istället haka på vårens ankomst på ett sätt jag aldrig gjort men är inte lika redo för avlövade träd.
De senaste dagarna har vi haft anledning att tänka tillbaka på och prata om tider som varit, vi har gjort graven höstfin och räknat år. Vilken lång vinter det har varit – vilken vacker vår det är. Jag är nästan rädd att glömma hur det var, mån om att bevara allt det som präntats in i hjärtat: Gud med oss, Gud är god, Gud vet vad han gör. Alldeles oavsett årstid.
Jag sätter mig ner för första gången på länge. Det är förstås inte sant, jag har suttit ner en massa, men det gått i ett och min närvaro har släpat efter. Nu däremot, sköljer de senaste dagarnas skönhet över mig.
Som att vi fick sådana där septemberdagar då allt är rätt; himlen är blå, träden är alla färger och luften är frisk. Dimmiga morgnar och lagom mörka kvällar. Vi går ut för att spela fotboll och hittar Esaias borttappade jacka i ett av målen.
Någon på jobbet fixar saker åt mig för att hon ser att jag är stressad, fina mejlsvar, elever som inte snålar med uppmuntran. Jag får ägna två av mina jobbtimmar åt att spela piano en helt vanlig onsdag och de som sjunger blir glada.
En kropp som börjar må bättre och raska steg på mjuka stigar. Citrusfrukter och eldrök skapar doftminnen som sköljer över mig; plötsligt är jag gravid, i ett annat land eller i en annan sinnesstämning.
En vän lyssnar tålmodigt och tar emot mig med kärlek och förståelse även när jag ringer henne mitt i lunchfixet, en annan kommer förbi och får vårt hem att kännas ännu mer som hemma.
Bilen går igenom besiktningen och tandläkartider bokas av bara farten – sånt där litet som ändå spelar roll. Och sånt där stort som att knacka på hos sin bror och få bli bjuden på middag, gå på nattvardsgudstjänst och sen plocka blombukett i skymningen.
Och en alldeles för tidig morgon efter en alltför sömnlös natt får jag vakna upp till Psalm 92 och känna bördorna lätta och andetagen nå djupare för varje ord jag läser:
Det är gott att tacka Herren och att lovsjunga ditt namn, du den Högste, att var morgon förkunna din nåd och var natt din trofasthet till toner av tiosträngad harpa, till lyrans klang. Dina gärningar, Herre, ger mig glädje, jag jublar över vad du har gjort. Herre, vilken storhet i ditt verk, vilket djup i dina planer!
