Bildsprak
Anton Myrin är en underbar människa och en enastående filmskapare. På sistone har han gjort musikvideor till både Silver och Loney dear – kolla bara så bra:
Tips
Fem tips från singelmamman
I helgen var jag i Uppsala och Sigtuna och träffade några av mina absoluta favoritkvinnor, och något som slog mig var den härliga tipsigheten i vårt gäng. En självklar generositet i allt från potatismosrecept till bästa strumpbyxor. Känns som att det är något kvinnor sysslat med i alla tider, att hjälpa varandra klara vardagen på bästa sätt. Så i den andan delar jag med mig av mina bästa tips för att palla vardagen:
Lägg dig på soffan när du har chansen. När Esaias sover försöker jag att strunta i allt jag kan göra när han är vaken, typ tvätt och disk och sånt. Istället fokuserar jag på godis, netflix och telefonsamtal. En ren överlevnadsinstinkt.
Fil är också mat. Detta påstående grundar sig inte bara på bekvämlighet, utan en dietist eller liknande som föreläste för läkare och BVC-sköterskor och sa att de flesta barn i Sverige får i sig det de behöver under en dag. Hetsa inte för att hinna både middag och kvällsmat, hoppa över korv och makaroner och ge kvällsgröt direkt istället.
Skjut upp grejer. Får panik på alla som påstår att man ska göra allt på en gång, då måste jag ju jobba hela tiden? Bättre att svara på fem sms på en gång eller att göra allt bilrelaterat under en dag.
Indoktrinera. Alltså, det här gör ju alla mer eller mindre. Men livet blir så mycket roligare när man får göra det man gillar med sitt barn och där gäller det att ta initiativ istället för att vänta på att ungen ska komma på vad som är kul (inte alltför sällan blir det typ transformers krockar med brandbilar). Så eftersom jag vill rita, läsa böcker och lyssna på (bra) musik får jag Esaias att göra det med mig. Välj själv om jag är egoistisk eller generös.
Vilodagen kan funka. Det är mycket jag måste göra varje dag, men vissa saker kan faktiskt vänta. En dag i veckan gör jag inget utöver det absolut måste. Ingen tvätt, helst ingen disk, inga sociala medier. Gör susen för själen, trots att maten ändå måste lagas.
Ljuset vinner
Hej ni trogna,
Ljuset återvänder samtidigt som mörkret besöker Drottninggatan, gudstjänstfirande i Egypten och andra ställen i vår sargade värld.
Oskar Linnros sätter ord på hoppet, likaså We Will Worship, ett sydafrikanskt lovsångskollektiv som plogar upp nya vägar i tankarna. Malin pratar ibland om att musik kan tala djupare än något annat och jag vet att hon har rätt.
The Swedish Theory of Love
Det finns en briljant dokumentär på svtplay: The Swedish Theory of Love. Den är smått brutal i sin framtoning och handlar om något som jag funderar på väldigt ofta. Individualismens pris, hur vi lever i Sverige och vad det får för konsekvenser när självständigheten dras till sin spets. Och när Sveriges motsats ska undersökas och detta görs i hos missionärer i Etiopien kan ni ju bara ana hur storögd jag blir. Inte konstigt att skillnaderna mellan de två länderna måste bearbetas år ut och år in.
Se den, alla!
Bon Bon Bon
Glädjens dag när Bon Ivers nya kommit ut! Jag har otroligt många minnen förknippade till de tidigare albumen – att lyssna på For Emma, forever ago är som att förflytta mig till Uppsala 2009 och lyssnar jag på Bon Iver från 2011 är det bara Addis Abeba i min hjärna. Tänker att 22, A Million blir perfekt för Piteå.
FYI
Jag lyckas väldigt ofta kolla på klockan när den är 11.23
Jag tycker det är lite läskigt med mörkret efter en helljus norrbottensommar.
Jag har en ny filosofi för disk och städning; lite i taget istället för allt på en gång. Annars blir det aldrig gjort.
Korsord är det bästa sättet att varva ner innan man ska somna.
A color story är by far den bästa bildredigeringsappen jag testat.
Jag älskar att springa i uppförsbackar.
Jag blir stressad av barnböcker som handlar för mycket om siffror.
Jag tycker det här klippet är genialt. Och Sverige i ett nötskal:
Me at the museum, you at the wintergardens
Älskar det här. Gör er en tjänst och lyssna på detta vackra från Tiny Ruins. Sedan går ni vidare till Andy Shauf och känner peppen och basen. Därefter botaniserar er i deras musik, lovar att ni kommer hitta många juveler om ni gillar det här. The magician, Wendell Walker, The worst in you är några andra mysiga av Andy och Hurtling through och Chainmail maker av Tiny Ruins. Vassego.
/Malin
Schibbye och Sey
Nu, vänner, ska jag tipsa er om två utomordentligt bra grejer att lyssna på:
Martin Scibbye, aka the swedish journalist, etiopiensvensken, misstänkte terroristen, har gjort en dokumentär om poeten Caalaa, en av hans medfångar från tiden i Addis Abeba. Vill inte avslöja för mycket (spänning ni vet) men han kommer i alla fall till Sverige. Gripande, upplysande och faktiskt rätt sentimentalt för mig, en annan fd etiopiensvensk.
Så till Seinabo Sey. Hon är ett geni. Hennes debutalbum är enormt kritikerrosat och jag förstår verkligen varför, det är nämligen fantastisk musik. Jag har lyssnat igenom det en massa varv och ibland tänker jag att omväxling förnöjer och slår på nåt annat – jag står ut i en halv låt ungefär, sen är jag tillbaka till Pretend.
Sommarläsningen
Egentligen har denna sommar bjudit på varken ledighet i traditionell mening eller någon hängmatta att fördriva tid i. Men när kvällarna blev ljusare bestämde jag mig för att läsa något det sista jag gjorde på kvällen. För att det är mysigare än att kolla tusen bloggar som ändå aldrig uppdateras, jag sover bättre och läslusten vaknar till liv. Så blev det några böcker även denna märkliga sommar, och jag tänkte dela med mig av de tre senaste.
En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru hittade jag till tack vare instagramkontot afroakademin – och jag förstår inte hur jag kunnat missa denna geniala bok? Anyuru skriver väldigt målande om sin pappa som lämnade Uganda för att utbildas till pilot i Grekland, varpå han återvände till Afrika där Idi Amins styre minst sagt vände upp och ner på livet, som han föreställde sig att det skulle vara. När böcker är som bäst påverkar de ens tänkande, och jag upplevde att mina sinnen blev skarpare under tiden jag läste denna. Helt plötsligt får man ord för vardagliga upplevelser, bara det är fantastiskt.
Katastrofdoktorn är skriven av Johan von Schreeb, kirurgen som arbetat i konflikthärdar runt om i världen och varit med och grundat Läkare utan gränser i Sverige. Jag gillar att få perspektiv på tillvaron, och efter några år i biståndskarusellen uppskattar jag författarens ifrågasättande både av sin egen godhet och MSF:s uppdrag. Men direkt efter Anyuru upplevdes språket som rätt tunt (läs den här först om du ska läsa båda på raken), och faktum är att det är en skildring av en katastrofbesökare – detta tycks von Schreeb medveten om, men det blir lite som att kolla genom ett nyckelhål istället för att få hela bilden. Det som stannat kvar i mig sen jag läste boken var hans iakttagelse att alla människor världen över lider lika mycket om ett litet barn dör, en ung kvinna förblöder efter en förlossning eller om kriget tar livet av ens man. Skillnaden är att många andra länder, till skillnad från Sverige, har ett språk, ritualer och traditioner som hjälper de närstående att hantera traumat.
Under lejonets blick av Maaza Mengiste är en blandning av verklighet och fiktion i sjuttiotalets Addis Abeba, då kejsaren Haile Sellasie störtades och vansinniga Derg-regimen tog över. Det här var andra gången jag läste boken, dels för att jag ville ha lite etiopienfeeling (ett ständigt behov) men framförallt för att jag vid första läsningen inte hade bott i Addis mer än några kortare svängar. Nu får allt en annan dimension då jag tänker på att mina svärföräldrar var med om allt detta ofattbara. Plus att det är en väldigt vackert skriven bok, bra översatt och med exakt rätt balans mellan analys och spänning.
Rekommenderar alla tre – min princip att enbart läsa bra böcker står fast. Har ni läst nåt bra i sommar?