About Elin Sharew

Posts by Elin Sharew:

Tre från Budis

Sedan i höstas har jag jobbat på EFS tidning Budbäraren, en fantastisk möjlighet att träffa intressanta personer och fördjupa sig i andras tankar och resonemang. För er som inte prenumererar på papperstidningen finns den också i digital form, och här är tre av de människor jag fått möta och skriva om:

Bild: Malin Rosengren

Det är lyxigt att få prata med en kompis och sen skriva om det! Ellen Lidberg är barn- och ungdomsledare i Jävre och har så många kloka tankar om att engagera fler, göra sitt bästa och läsa Bibeln. Malin har fotat!

Den andra söndagen i advent välkomnades Martin Modéus som ärkebiskop, med valspråket »Levande tillsammans med Kristus«. Bilder: Magdalena Vogt

Svenska kyrkans nya ärkebiskop Martin Modéus fick jag och fotografen Magdalena Vogt träffa i Linköping, innan han flyttade till Uppsala och sitt nya jobb. Det var speciellt att prata med en person som dels är så van vid intervjuer (till skillnad från mig, hehe) och som är välformulerad som en bok. Tydlig och trevlig är han, ärke-Martin.

– I kyrkan fick jag vänner som inte hade levt i missbruk och vi byggde vår gemenskap på tron på Gud. Nu har jag ett tryggt nätverk runt mig och är oerhört tacksam att jag har människor jag kan lita på.

Isak Rama växte upp nära kriminalitet och missbruk, men såg inte misären som han tvingades leva i. Som tonåring började hans eget drogberoende och en livsstil som han till slut blev oerhört trött på, men inte fann någon utväg från. I häktet mötte han Jesus och hans liv har inte varit detsamma sedan dess.

Kul att göra tidning, men framförallt; kul med människor!

Sportlovstisdag

Vi sa något om söndagen vid matbordet, Esaias bad oss sluta för att inte påminna honom om att sportlovet har ett slut. Denna åttonde vecka, en oas i vardagen, inga tider att passa och inga väskor att packa. Det är mycket som har förändrats i livet, en av skillnaderna är att jag numera jobbar heltid och att luftiga planlösa lovveckor blir en större kontrast till vardagen. Jag bakar bröd utan att behöva tänka på hur lång tid det ska ta, jag får lust att läsa och kvällarna får ta större plats. Och än är det bara tisdag.

Vi firade bokreans premiärdag genom att helt enkelt gå på bokrean – det är nästan komiskt hur många dyrbara böcker man helt plötsligt kan fylla kassarna med – och på något vis matchar överflödet fettisdagen. Imorgon börjar fastan och jag ser med glädje och bävan fram emot den.

Jag känner livet i mig

Jag känner livet i mig
Bestämt, självklart
Medan jag själv slumrar
Övertaget smygande men totalt

Jag märker livet i mig
Växten oundviklig
Okuvad, obändig
O välsignelse så riklig

Jag ser livet i mig
Mitt i det skavande skeva
Sprid ut dig, ta plats
Ja – må du leva

Shakira, glögg och vida portar

Varierande arbetsuppgifter är ett återkommande faktum, idag gör jag en Power Point om hur man i detalj installerar och använder WhatsApp på sin mobiltelefon, målgruppen har svenska som förstaspråk men är inte särskilt teknikvan och god hjälp har utlovats. Innan dess har jag diskuterat dejtande i olika länder med en grupp och skånsk vinter med en annan – den var förresten här en liten stund, vintern. Jag maxade uteexponeringen och gick överallt, snön knarrade och allt var vackert.

Nu är gräset grönt igen och det är klart att det är svårt att svara på frågan om vad man tycker om att göra på vintern. Jag berättade i alla fall om isvägar och slalombackar. En deltagare hävdade att jag är så väldigt lik Shakira och en annan kallade mig för Helena. Vi tränade hörförståelse och jag fick höra att min svenska är helt perfekt – tack tack.

Vi promenerade till den närmaste kyrkan för adventssamling med hela skolan, varm glögg och kalla clementiner, trångt i bänkarna och ljuv musik. Gör dina portar portar vida för Herrens härlighet och var glad i din Herre och Gud. Glädjeämnena är många men inget så stort som det största.

15 november

Perfekt avokado till frukost

Nattvard innan lunch

Tystnaden som uppstår när tolv personer förlorar sig i penslar och färger

Danmark syns inte

Teori på 18-årsdagen och uppkörning dagen efter – han klarade det

Lektionsplanering

Helgplanering

Bön som väcks

Och vi har blivit åtta miljarder

Ut

Jag måste berätta hur jag för ett par veckor sedan längtade ut,

och ut fick jag komma.

En riktig söndagskaramell med frisk luft och många steg.

Vissa utsikter kan knappt fångas på bild.

Men det kan inte heller eventuellt gnäll och gnissel, så det går på ett ut.

Utomhus, vilken underbar uppfinning.

Oktober

Han som snart fyller nio pratar om de ord som ingen verkar förstå; vars, her, sockar. ”Vars var du?” frågar han en kompis men får frågetecken till svar. ”He tillbaka bollen där du tog den” säger han till en annan som blir lika förbryllad, trots höjd röst och artikulation. Och varför säger man strumpor istället för sockar i Skåne? Nya prepositioner letar sig in, det blir slut med diesel istället för slut diesel. Han får frågan om han åkt mycket längdskidor, han svarar nej även om de åkte varje vecka på spåret bredvid skolan – mycket är relativt. Träden är fortfarande gröna, fotbollssäsongen fortsätter och rosorna vid garageväggen blommar. Det är en märklig men fin oktober.

Givet

Grattis till ditt nya liv, sa en kompis jag träffade härom veckan. Tack, sa jag.

Tack! I våras visste vi inte mer än att Esaias och jag skulle flytta till Daniel i Helsingborg – nu är det augusti och vi har flyttat in i vårt underbara hus, Esaias har börjat trean i en skola i närheten och jag har börjat på två nya jobb. Jag undervisar på Sundsgårdens folkhögskola tre dagar i veckan och de andra två skriver jag för Budbäraren.

Jag är enormt glad och tacksam för det stora och det lilla, gungigt trött av allt nytt men vill inte missa något. Det är en speciell tid i livet.

Och samtidigt som allt är nytt; så fullkomligt självklart. Givet i dubbel bemärkelse.

Detta har hänt

Jag minns knappt hur mina torsdagar brukade vara, men jag vet hur det var idag. Hur jag vaknade efter ännu en varm natt med öppen balkongdörr, sprang ut och tog in tvätten när jag märkte att det började regna strax innan sju. Cykelvägen till jobbet, havet och hamnen, hortensia i stora buskar, doft av ros och lavendel. Min matlåda såg säkert ut som matlådor gör mest, ingen kunde ana det stora i att jag inte lagat maten själv.

Mycket har förändrats i mitt liv de senaste månaderna men det största är detta; nu är vi två. Eller ett.

För snart tre veckor sedan gifte vi oss, Daniel och jag. Lördagen som så länge legat framför oss kom inte en dag för tidigt. Vi fick ingå äktenskap, lova varandra trohet och tacka Gud för hans oerhörda  godhet och nåd. För en nåd är det, i allra högsta grad. En fantastisk gåva.

Nu är torsdagarna annorlunda, alla dagar är annorlunda, och inte ens i min livligaste fantasi hade kunnat komma på något bättre än detta.

Måttlös långhelg

Ännu en lång och härlig helg, häggen doftade och regnade. Examenskalas i trädgård och rensande i gömmorna, allt rymdes (både i helgen och gömmorna, tydligen).

Tallskog när den är som bäst: gammal och ny, stabil och spirande på samma gång. Målbild.

Tallar återfanns också på köksbordet, förlagan var passande nog ett vykort från @tre_tallar.

Jag åt mest mat andra lagat, men det här blev gott: gnocchi och sparris stekt i smör, riven parmesan, lite pressad citron, salt och peppar och rädisor till. Råvaror eller maträtt, man vet aldrig riktigt.

Köpte blommor, kunde inte låta bli att klappa på hortensian.

Kunde inte heller låta bli att köpa hutlöst dyr sockervadd till fotbollskillen. Jag skyller på juni, måttlöshetens underbara månad.