Känner du samma?
Jag tror att det finns saker som är bra att hålla för sig själv. Stora beslut kan nästan besudlas om en massa andra ska spåna fritt, tänka högt och säga vad de tycker. Omvälvande känslor av kärlek och sorg kan behöva ha sitt eget space inombords en tid. Och när det handlar om andra människor blir ett delande lätt till skvaller. Men med det sagt finns det en hel del som blir bättre och lättare av att prata om det.
Häromdagen blev detta väldigt tydligt. Jag kände mig ensam och vilse i mina känslor men behövde bara yppa ett ord till en vän så krokade hon tag och berättade hur hon kände igen sig. Sen pratade jag med en annan och en tredje – samma sak där. Någon ursäktade hur hon började prata om sitt eget när det i själva verket var balsam för min själ. Har du känt samma sak? Bara att få berätta hur något känns kan vara förlösande nog – att dessutom få höra att man inte är ensam, att någon har gått före, kan vara en fantastisk befrielse. Nycklar till att hantera livet är till för att delas.
14 januari, 2022 @ 09:43
Verkligen. Att dela är förlösande men kräver också mod. När något riktigt biter tag i mitt inre behöver jag hantera det själv först, inne i kroppen, processa. Sedan krävs beslutsamhet för att dela. Svårt och viktigt på samma gång.
15 januari, 2022 @ 23:02
Ja – så viktigt att se det mönstret, behovet av att först processa för att sen kunna dela.
14 januari, 2022 @ 09:54
Precis så är det, tycker jag också. Först är man själv om något och efter ett tag vill man eventuellt dela det med några eller flera. Kanske läsa en bok som ger kraft och stöd eller lyssna på andra. Så bra!
15 januari, 2022 @ 23:02
Ja, precis så!