Träd och färg

2 Comments

Jag målar sällan akvarell men ibland är det de skira färgerna jag vill åt – märkligt att det låter så konstigt när det är precis så det är. Idéer eller bilder som gnager i mitt huvud tills de får komma ut – det låter också konstigt men det är också sant. Varför är det så svårt att sätta ord på den kreativa processen? Alla ord är pretentiösa, ni hör ju, den kreativa processen. Snön är i alla fall envis i skuggorna.

Här finns varken ekskogar eller grönska, men jag fick anledning att rita just det till en beställning åt kompisar häromveckan. Jag känner dig inte men älskar dig ändå, är min känsla gentemot eken. Här i allt annat än skira färger, behovet av dem kommer som sagt sällan.

Nya pennor! Bra färgpennor med ordentligt pigment, som blir mer än en tunn hinna på pappret. En sak jag älskar med att bli äldre är att jag blir bättre på livet; jag lär mig mer, vet hur jag och andra funkar i större utsträckning och gör lite smartare val. En sån grej är att jag numera inte har riktigt lika lång startsträcka när det kommer till att köpa saker som vi behöver eller vet att vi kommer att använda. Det funkar att rita med eller på det mesta, men bra material underlättar och nya material kan vara ett sätt att testa nya tekniker. Sen är mina hobbies är fortfarande ganska billiga, det är ju ingen båt vi snackar om.

I fredags tog jag en promenad med en kompis och med tanke på hur snackig den promenaden var är jag förvånad att jag hade sinnesnärvaro nog för att tvärnita och fota ett träd. Vet ni hur många träd det finns i min telefon? Man kan icke räkna dem alla.

Träd och kritor, 2021 års stora kärlek! Nackdelen med många färger och nyanser är frustrationen som kommer när inte exakt rätt färg finns, med begränsad palett får man vara mer påhittig. Men jag ska nog vänja mig vid överflöd också.

Och bra färgpennor är jag redan van!