Mödan värt
Varje sommar tycker jag det är gulligt hur folk anstränger sig med picknick och filtar och uppblåsbara flamingos och fix i trädgård och utflykter. Tänk om vi i oktober hade varit lika ivriga, tagit ut all semester, kollat prognosen varannan timme, gått ut efter middagen, varit lika generösa med fika och glass?
Jag brukar inte tänka på människan som ett djur, men på stranden måste jag nästan det. Hur vårt beteende så totalt förändras bara för att temperaturen går upp, vi samlas runt vattenhålen, tar av oss kläderna och ligger och plaskar tills läpparna är blå eller det är dags för melon.
För att inte tala om alla som har lite svårt för värmebölja, som ”inte ska klaga” men ändå inte kan låta bli. Den förtryckta frustrationen sipprar alltid fram. Men vad är det för skräpig regel att vi inte får klaga på trettio plus bara för att vi en gång i tiden klagade på trettio minus?
26 juni, 2020 @ 22:16
Hehe provade du nånsin att klaga på regnet i Addis? Exakt lika stigmatiserande som att gnälla på värmen här! 😁
29 juni, 2020 @ 23:15
Ha, måste testa! Gillar för övrigt alla som påstår att de ”gillar kylan mer än värmen” – så länge de är kvar i etti 🙂
28 juni, 2020 @ 13:46
Klart man får klaga på 30 +. Jag börjar gnälla vid 26! Hellre 30 minus för då kan jag gå in i värmen men nu kan jag inte gå in i kylan😊
29 juni, 2020 @ 23:14
Sant, så är det ju!