Läsa bok och äppeljuice
När jag lagar små hål i jeansen från cykelvurpan.
När jag ropar åt honom att komma in.
När vi ligger tätt trots bred säng och läser bok även denna kväll.
När han berättar något för många men jag är den enda som kan förstå exakt hur han menar.
När jag köper äppeljuice för att det är hans favorit.
När jag stryker ännu en pärlplatta, hänger ännu en tvätt, plockar upp ännu en legobit.
När vi kör genom Norrbotten och horisonten är ljus fastän klockan passerat nio, han somnar i baksätet och jag får bära hans tunga, sovande kropp in till en renbäddad säng.
Då känner jag mig som en sån morsa.
7 april, 2020 @ 12:08
Det är tur att vi har moderbilder om Gud och ledare, typ Paulus. Dina morsa-reflektioner fördjupar också min bild, min upplevelse av och mitt möte med Gud. Och är material till reflektion över kristet ledarskap. Tack för att du skriver!
9 april, 2020 @ 11:30
Och din kommentar får mig att tänka längre, större. Tack Stefan!
7 april, 2020 @ 19:22
Så fint beskrivet! ❤
9 april, 2020 @ 11:30
❤️
7 april, 2020 @ 20:12
Jag tittade mig i spegeln häromveckan när vi var på väg ut, jag släpandes på ryggsäck, hjälm och galonbyxor. Spädis i vagn och arg storasyster. Det enda jag kunde tänka var: ”men, när blev jag en vuxen? Och en mamma?” fint och chockerande på samma gång.
9 april, 2020 @ 11:31
Fint och chockerande, bra beskrivet! Man känner sig som en karaktär i en barnbok ibland. Kram!
8 april, 2020 @ 19:31
Vet du? Jag tvingar mig själv att hålla mig från att gå in här för ofta. Hålla mig så länge jag kan. För det innebär att jag sedan kan gå in här och läsa flera nya inlägg efter varandra. Vet du varför? För att jag blir så ledsen när texterna är slut, jag vill läsa länge. Ditt språk ger liv. Dina bilder hopp. Tack.
9 april, 2020 @ 11:32
Amanda!!! Så stora ord att jag blir helt paff. Tack tack tack