Kompatibla

2 Comments

I veckan har jag funderat på mina  förutsättningar att trivas i det här landet. Förutom de yttre omständigheterna, som ett gott sammanhang och vänner som hjälpt mig förstå både språk och kultur, är det mycket i min personlighet som klingar samstämmigt med hur livet kan te sig här. Jag har ett stort socialt behov, hakar gärna på andra som avsätter mycket tid åt bön, har inga problem med smutsiga toaletter eller bakgrundsljud och är ofta sen. Jag blir inte störd av krokigt och skevt, gillar språk och när folk håller i mig. Är dålig på att optimera vardagen och göra det enkelt för mig, jag gillar liksom lite motstånd. Jag är heller inte bra på rutiner, min bästa typ av dag är den som inte liknar någon annan. Bestämda mattider gör mig stressad och trängd. Spontanitet och att göra grejer på uppstuds får mig att leva upp, till skillnad från detaljplanering och noggrannhet.

Men sen tänker jag också på att jag har haft det här landet i mitt liv sen jag var nitton, och åren här har onekligen präglat mig. Under en sån här kort vistelse blir det extra tydligt; jag blir som Elin på steroider när många av de sidor som inte är lika kompatibla med livet i Sverige får blomma ut fullständigt. När jag bodde här fanns det givetvis en massa grejer jag störde mig på – det finns givetvis punkter där jag och etti inte matchar – men vägen till irritation var och är förhållandevis lång. Vi funkar bra ihop, helt enkelt.