Hej resedagboken
”Vi åker efter frukost” sas det, halv tre var vi fortfarande hemma. Men oss gick det ingen nöd på, jag fick träna och tvätta håret med sparat vatten och Esaias fick ett gigantiskt legobygge som han påbörjade direkt.
Till slut var det ändå dags och vi hakade på etioamerikanerna till immigration. Ni som känt mig sen början av 10-talet vet att jag har dåliga erfarenheter från det stället, så mycket förvirring och dåliga besked. Även om vi bara skulle ställa några frågor var dagens upplevelse totalt annorlunda: de har öppnat en filial närmare vårt område och en informatör blev uppenbart berörd av vår familjesituation, klappade ömsint Esaias kinder och uppmanade Abraham och Tigist att ta väl hand om oss.
Vårt sällskap behövde ta bilder till sina ansökningar och i denna fotostudio fick jag ett rus av typen aaaah tänk att vi är här!!! Var det musiken som gjorde det? frågade Esaias. Han är van.
Även detta tog längre tid än väntat så jag passade på att beundra marknadsföringen. Mitt i prick.
5 mars, 2020 @ 08:02
Första bilden – så snygg!!
6 mars, 2020 @ 07:17
Blev så lycklig när nya kolpåsen matchade väggen!
5 mars, 2020 @ 08:31
Ligger hemma i feberångor och orkar inte göra nått annat än att tänka ”det är nog inte Corona” och ”det är nog Corona” om vartannat. Så kom jag och tänka på din blogg och plötsligt, nya tankar. Det känns som om jag är där, med er, och i denna självpåtagna Corona-karantän, fast det är nog inte Corona, är det inget mindre än ljuvligt. Tack, kära bloggerska!
6 mars, 2020 @ 07:19
Välkommen att vara här med oss istället för att tänka på Corona (det är nog inte Corona!)
5 mars, 2020 @ 21:40
Så fin bild med svart kol och härligt blå vägg!!
Används det mycket kol för tex. uppvärmning eller matlagning?
6 mars, 2020 @ 07:21
Främst till matlagning, när det inte finns ström eller en extra kokplatta behövs. Husen värms inte upp, de är varma på dagen och kalla på natten