Om att visa hänsyn
Att visa hänsyn verkar vara en big deal i Sverige. Inte gå på för hårt, störa eller ta för stor plats. Vi visar respekt genom att inte tränga oss på, genom att tillåta andra att ha sitt utrymme i fred. Vi sänker ljudet klockan 22 och ställer inga frågor som kan tolkas som påträngande.
När jag flyttade hit efter några år utomlands var detta den största kulturkrocken. Vi var högljudda och utstickande på många sätt och jag ville verkligen inte trampa någon på tårna. Omedvetet la jag band på mig, dämpade min pratglada man och undvek vissa platser. Ville smälta in och inte vara obekväm – beteendet hade dock motsatt effekt, jag har nog aldrig varit så spänd som då.
Denna del av vår kultur grundar sig säkert i en uppriktig vilja att visa respekt. Men vad händer när vi drar det för långt? När vi backar och backar tills vi inte längre ser varandra och inte längre kan mötas? När vi inte hälsar på den sjuke, för han vill ju säkert vara i fred. När vi inte hjälper de nyblivna föräldrarna, för vi ska ju inte tränga oss på. När vi går miste om nära, riktiga samtal för att det kan ju vara känsligt att prata om. Tänk om vi istället kunde lita på varandras förmåga att sätta gränser, istället för att leva i rädsla för övertramp. Vilket frihet det hade varit.
15 februari, 2020 @ 23:48
Ja sannerligen! Tänkvärt!!
17 februari, 2020 @ 21:14
Känner själv att jag gått och tänkt på det här i flera dagar nu, haha
16 februari, 2020 @ 13:36
Verkligen, sorgligt fenomen. Tänker ibland på hur mina sydafrikanska vänner och kollegor skulle uppfatta det svenska samhället med allt vad det innebär, om de skulle komma på besök eller till och med flytta till Sverige.
17 februari, 2020 @ 21:13
Befogad fundering, rent kulturellt är Sverige minsann ett svårnavigerat land
16 februari, 2020 @ 20:57
Så bra skrivet!! spot on. viktigt att påminna sig om att andra faktiskt kan sätta gränser.
17 februari, 2020 @ 21:11
Precis, det är ju svårt/omöjligt att veta var andras gränser går. Tycker det är en utmaning också för mig själv att markera när något inte funkar.
17 februari, 2020 @ 21:04
Och det här med att våga ingripa när/om en hör ljud skrik bråk hos grannarna. Så det hade underlättats om vi vågat prata om vardagsstrunt och ibland hjälpa varandra med matkassarna eller bara inte hållt oss med vårt eget jämt. Om en provar att tänja lite mer av de här gränserna är det lättare att bryta när det verkligen behövs. Så dumt att vi målat in oss i ett farligt hörn i att inte störa.
17 februari, 2020 @ 21:10
JA! Otroligt viktigt perspektiv, blir helt tagen. Så sant.
17 februari, 2020 @ 21:25
”Tänk om vi istället kunde lita på varandras förmåga att sätta gränser, istället för att leva i rädsla för övertramp.” De här orden har jag gått och burit på nu ända sedan jag läste dem för någon dag sedan. Tack Elin för så kloka ord.
Hittade tillbaka hit till bloggen efter ett långt uppehåll. Lyxigt att också få gå tillbaka och läsa ikapp det jag missat. Tror aldrig jag kommenterat förut, men går in här varje dag nu, för dina ord berör och får mig att tänka nya tankar. Som nu ikväll, när jag läste om den här texten. Tänk om jag kunde lita på min -egen- förmåga att sätta gränser? Då hade jag vågat be och ta emot hjälp lättare, om jag visste att jag kunde stå upp för behov av exempelvis vila. Men i rädsla för att bli helt socialt utmattad, blir jag istället väldigt ensam och trött i sin ”jag-klarar-det-själv”-mentalitet. Men också: Tänk om jag kunde lite på min egen förmåga att sätta gränser, så jag kunde sluta projicera ut min egen ”oförmåga” på andra och istället börja våga dela liv. På riktigt. Precis som du skriver: ”Vilken frihet det hade varit.” /Nybliven mamma
19 februari, 2020 @ 21:26
Ylva!! Tack tack tack. Så fint att veta att du läser – att det kan få betyda nåt! – och att du delar med dig av dina kloka tankar. Att lita på sin egen förmåga att sätta gränser och därmed våga bjuda in andra mer, det tar jag verkligen med mig. Kram!
20 februari, 2020 @ 09:21
EXAKT sådana här texter älskar jag när du skriver! Så spot on! Och så viktigt, svårt, tänkvärt, illa etc. Tar med mig tankarna!
20 februari, 2020 @ 15:00
❤️❤️❤️ Vad jag längtar efter att få prata med dig!